Buddhism for mothers fokuserar på kombinationen mindfulness (medveten närvaro) och föräldraskap. Författaren, tvåbarnsmamman och buddhism-praktiserande Sarah Napthali tar upp en mängd olika exempel som man stöter på som förälder i vardagslivet och där ett buddhistiskt/mindfulness-tänkande kan vara till stor hjälp. Till exempel hur man kan hantera ilska, oro kring sina barn och att leva med sin partner. Igenkänningsfaktorn är hög och författaren har ett lättsamt språk boken igenom. Hon börjar med att, på ett enkelt sätt, ge en överblick över buddhismen och dess byggstenar:
The Four Noble Truths:
* There is suffering
* Attachment causes suffering
* Suffering can end
* There is a path to end suffering
och att vägen ur lidande bygger på The Noble Eightfold Path:
* Wisdom - skilful understanding, skilful thought
* Ethics - skilful speech, skilful action, skilful livelihood
* Mental discipline - skilful effort, skilful mindfulness, skilful concentration.
Vare sig man är en hängiven buddhist eller bara en lite nyfiken mamma, kan man ta till sig stora delar av boken, då de buddhistiska tankarna ligger som grund i Napthalis författande, dock med den största tonvikten på just den medvetna närvaron, något som är hjälpsamt i det dagliga livet för oss alla.
"We are what we think. All that we are arises with our thoughts. With our thoughts we make the world."Naphtali går sedan igenom hur vi skulle kunna leva mer medvetet närvarande som föräldrar. Och hon ger exempel på hur vi kan applicera medveten närvaro i föräldraskapet. Några exempel är:
* Att praktisera medveten närvaro går utmärkt att göra med vilken syssla som helst. Även byta blöjor medvetet närvarande.
* Börja bli medveten om att dina responser på saker och ting inte behöver sättas igång av någon autopilot. Du bestämmer. Ta dig tid att observera dig själv mer, dina tankar och dina känslor och vad de gör med dig.
* Försök att inte kategorisera händelser som "bra" eller "dåliga", utan följ med i vad som sker och gör vad stunden kräver.
När det gäller att hantera ilska lämnar författaren följande förslag:
* Börja med att se ilska som ett känslotillstånd som, liksom alla känslor, kommer och går. Inget är för evigt.
* Observera tankar, känslor och kroppssensationer så att du blir mer uppmärksam på när ilskan är på väg, och välj sedan din respons på händelsen.
* Meditera kring ursprunget till ilskan för att sedan kunna agera på ett mer funktionellt sätt.
Att oroa sig över sina barn är också något som Napthali ser på ur ett buddhistiskt perspektiv:
* Acceptera att lidande är en del av vår natur. Vi behöver inte tycka om det. Bara se på att det är så vi alla har det, på ett eller annat sätt.
* Minns att oro bygger oro bygger oro bygger oro.
* Försök sätta ord på vad själva kärnan är. Vad är det vi klänger oss fast vid och som genererar oron. Vad består rädslan av?
Angående partnerskapet finns följande tankar:
* Handlar relationen om ren kärlek eller om något vi, återigen, klänger oss fast vid och är rädda för att förlora?
* Glöm inte bort medkänslan.
* Och glöm inte att lyssna medvetet närvarande. Ta inte för givet att du redan vet vad den andre ska säga.
Napthali tar om och om igen upp de fyra byggstenarna i äkta, ren kärlek:
Loving kindness (Att göra vårt bästa, med kärlek, av godhet, för så många som möjligt runt omkring oss) - Compassion (Att känna medkänsla, sätta oss in i den andres situation) - Sympathetic joy (Att glädjas åt andras glädje) - Equanimity (Att se på livet med ett slags jämnmod. Med mycket acceptans och tålamod).
Slutligen skriver Napthali ett kapitel om meditation, och om hur det hela kan se ut i praktiken. Det är inte direkt så att det finns en timme över varje dag för tyst och stillsam meditation i en småbarnsmammas liv, och det vet författaren, men hon menar att en liten stund då och då kan vara nog så effektivt. Några andetag, någon syssla som görs med medveten närvaro, och kanske finns det någon gång i veckan tid för att sätta sig ner, med benen i kors, räkna sina andetag och låta tankar komma och gå utan att fastna i dem.